Aiko var en vacker svart schäfer,med nästan svartbruna ögon.
Aiko var en mycket "vän" individ.
Han hade ett sagoskimmer över hela sitt väsen.
Aiko ville alltid vara till lags.
Tillsammans tävlade vi i lydnadsklasserna,vilket resulterade i ett lydnadschampionat.
Vi tävlade i bruksklassen spår och blev där tidigt upflyttade till elitklass.
Det gick lite väl snabbt upp till elit,vilket senare visade sig.
Aiko tröttnade på lydnaden.
Vi fick en "nytändning" när en vän frågade mig om jag inte skulle utbilda Aiko
inom bevakning till flygvapnet.
Detta blev en ny gren i mitt intresse för hundträning.
Aiko passade för uppgiften.
Vi gick upp i prov och fick vårt tjänstehundscertifikat.
Vi hade mycket roligt.
Vi hade turen att få vara med på en hel del "berädd på" övningar.
Jag blev intresserad av att utbilda mig själv inom tjänstehundsverksamheten.
Nu var det bara att göra "mini" lumpen.

Det började med en AMU kurs för blivande lottor på Berga Örlogsskolor.
Vilken upplevelse !

Det skulle bli en halv roman om jag berättade om mina äventyr här.
Kommer så småning om på min sida "Försvarsmaktshund".
Efter ett antal kurser iden "gröna" världen,KFÖ,vinterövningar,
ledarskapskurser och ännu fler utbildningar blev jag 1997 Hundtjänstebefäl.
Jag har hållit i ett antal utbildningar,repetititonsövnigar för certade hundar.
Dömt som kontrollat ett antal certprov.
Jag har haft den stora äran att få döma på två tjänstehunds SM.
Framför allt har jag fått lära känna många trevliga och intressanta människor.

Aiko fick tillbaka glädjen att träna,även lydnadsdelen,vilket gav resultatet,
ett certifikat i spårhundsgruppen.

Aiko hade tyvärr en mindre artros i högerknä och i höger fram.
Det visade sig med hälta,då och då.
Det i sin tur gjorde att jag fick avsluta vår tävlingskarriär 1995.
Aiko fick äta smärtlindrande i liten dos.
Han fungerade mycket bra på medicinen.
Vi promenerade,spårade och njöt av livet ihop.
Aiko var en helt underbar hund.
Vid en ålder av 12 år och 7 månader blev han snabbt sjuk i cancer.
Jag fick ta det sorliga beslutet att låta Aiko sluta sina dagar  på den här planeten.
Vi grät länge,jag,min gubbe och veterinären.

Aiko lämnadeett mycket stort tomrum efter sig,men han finns alltid i mitt hjärta.